En fastsittande tandställning (så kallad "räls") limmas fast på tänderna. Limmet, en sorts plast, är mycket starkt men det är ändå lätt att ta bort efter behandlingen. Det finns också avtagbara tandställningar som med sin form griper om tänderna.

På varje tand som ska flyttas limmas ett litet fäste fast. På de bakre tänderna använder man ibland en ring runt tanden (kallas för band) för att det ska bli starkt. På övriga tänder sätter man fast en liten platta (kallas för bracket). Så här långt handlar det bara om att få ett handtag på tanden. För att något ska hända måste man också ha något som "drar" i tänderna. Vanligtvis är det frågan om en tråd som går från ena änden av tandställningen runt till den andra sidan. Tråden, som vi kallar "båge", är antingen gjord av rostfritt stål eller ännu vanligare av en titanlegering. Dessa bågar i titan-nickel legeringar kallas ofta för minnesmetaller. När man spänner fast tråden i en felaktigt sittande tand kommer tråden ihåg hur den egentligen såg ut och försöker återskapa sin form och tar då med sig tanden till ideal tandbågsformen. Bågen sätts fast i fästena med hjälp av små "gummisnoddar" som finns i massor av färger. För det mesta använder vi oss av tandställningar som själva håller tag i tråden. De kallas för självligerande. Detta innebär att man slipper de ringar som missfärgas i munnen. Förutom bågarna används alla möjliga sorters små fjädrar och annat för att åstadkomma rätt effekt. Ibland använder man även gummisnoddar som patienten själv får sätta fast på tandställningen.

På ett sätt kan man säga att bågen är en sorts räls som tänder körs på, så det är inte så fel att faktiskt kalla tandställningen för räls.

Att sätta fast själva tandställningen gör inte ont, men limmet smakar inte särskilt gott. När man får sin tandställning eller när man justerar den får de flesta patienterna vissa problem under ett par dagar. Det vanligaste är att tänderna kan bli ömma vilket är mest märkbart när man tuggar. Men man kan också få problem med skavsår på insidan av läpparna/kinderna eller på tungan. En del patienter kan också uppleva huvudvärk men det är inte lika vanligt. Det är viktigt att påpeka att graden av problem varierar mycket, många patienter har inga besvär alls men andra kan ha det riktigt jobbigt ett par dagar. En förklaring till att det skiljer sig åt är patientens inställning, smärttröskel etc. Det är precis lika normalt att ha mycket ömma tänder som att inte känna något alls

Vilka problem som man upplever som störst är väldigt individuellt. En del tycker att de ömma tänderna i början var värst, andra har problem med att spela trumpet eller tycker att det är jobbigt att passa tiderna för återbesök. Tiden som går åt för tandborstning kan också upplevas jobbig av många patienter. För de allra flesta patienterna påverkar tandställningen livet mycket lite, och är alltså inget stort problem alls.

Vissa patienter vill ha en helt osynlig tandställning. Vi och ett fåtal kliniker i Sverige erbjuder denna teknik. Ingen i din omgivning kommer att märka att du har tandställning. Denna teknik påverkar dock ditt tal under de första 7-10 dagarna. Kräver lite mer av din tandborstning eftersom allt sitter där man inte kan se det.

När man har tandställning är rengöringen av tänderna mycket viktig för att undvika inflammationer i tandköttet och karies, vilket leder till missfärgning och märken på tänderna. Att borsta tänderna på rätt sätt är inte svårt men det kan ta lite tid att lära sig. Det främsta problemet är att det tar lång tid framför badrumsspegeln. Har man fastsittande tandställning i både över och underkäken får man räkna med att det tar c:a 5 minuter att göra helt rent. Det går bra att använda både el-tandborste eller en vanlig tandborste. Det finns också många typer av små specialborstar. Vad man använder för typ av borste är inte viktigt, bara det blir rent. Det är också bättre att koncentrera sig på att få helt rent en gång om dagen än att göra ett halvbra jobb flera gånger per dag.

Den synliga delen av tänderna (emaljen) kan inte skadas alls av tandställningen. Inga märken på tänderna beror på tandställningen utan kan enbart uppkomma vid dålig hygien och dålig kost. I mycket sällsynta fall kan en tandregleringsbehandling ge upphov till förändringar på själva tandroten (rotförkortning) eller till att tanden förlorar blodtillförseln och senare måste rotfyllas. Dessa biverkningar beror nästan alltid på att det finns en avvikelse hos tanden redan från början och att skadan utlöses av behandlingen. Det kan bero på en skada mot tanden i ungdomsåren. Effekten av dessa problem är inte heller att man förlorar den inblandade tanden, bara att man måste behandla den på lämpligt sätt. Förekomsten av biverkningar är mycket liten och inget skäl att avstå från en behandling.

De fästen som limmas fast på tänderna är normalt gjorda i rostfritt stål eller plast. Bågarna som löper genom fästena från ena sidan av munnen till den andra är också ofta av rostfritt stål, men förekommer i andra material. Vi använder oss också ofta av trådar som är tandfärgade. För att hålla fast bågen i fästena används små gummisnoddar som finns i en mängd olika färger. En sådan liten gummisnodd fästs på varje tand. Normalt byts också dessa snoddar vid varje besök. Om man vill kan man också ha mer än en färg.

Ibland händer det att våra patienter är alldeles för dåliga på att borsta tänderna, har trasiga fyllningar eller till och med hål i tänderna. Alla sådana problem måste givetvis rättas till innan man kan sätta fast en tandställning. På de patienter som behöver ta bort tänder är det oftast bäst att ta bort dem innan man sätter fast tandställningen. Detta görs av din egen tandläkare och sker alltså inte på tandregleringskliniken. Innan tänderna kan tas bort skickar vi en remiss till din tandläkare för att tala om vilken/vilka tänder som ska bort. Du får sedan själv komma överrens med din tandläkare om lämpliga tider för att åtgärda det. Efter tandutdragningar brukar man vänta c:a en vecka med att starta behandling för att tandköttet ska läka. Ibland väntar man medvetet betydligt längre för att låta tänderna rätta till sig lite själva. Om man skall genomgå behandling med tandställning på insidan tänderna eller med den mycket moderna tandställningen Invisalign, är det mycket viktigt att tänderna inte avlägsnas mer än en vecka innan behandlingen skall inledas.

En trasig tandställning är inget brådskande problem om den inte skaver eller irriterar på något annat sätt. Grundregeln är att man ska ringa tandregleringskliniken. I andra hand kan man själv försöka åtgärda det som besvärar. Det kan innebära att man med hjälp av en nagelknipsare, tång eller liknande bara tar bort eller viker undan den bit som besvärar. Akutbesök på annan klinik bekostas av patienten själv.

Kunskapen om att man kan flytta tänder är mycket gammal. Orsaken är förmodligen att människor tidigt la märke till att tänderna av egen kraft flyttar sig mer eller mindre under hela livet. Oftast är dessa förflyttningar en normal förändring, men de kan också påverkas av ovanor som tum- eller nappsugning eller av vissa sjukdomar. Eftersom tänder kan flytta sig spontant ligger det väldigt nära till hands att utnyttja denna inneboende förmåga. Grunden för tandreglering är alltså att utnyttja och styra den förmåga att flytta sig som tänderna har "sen födseln". Om man nu vill flytta en tand i en viss riktning, hur gör man då? Svaret är att man måste ge tanden en tydlig signal vilket t.ex. kan göras med en tandställning. Det är inte tandställningen som flyttar tanden, tandställningen talar bara om för tanden i vilken riktning den ska flyttas. Själva arbetet med att flytta tänderna utförs av miljoner små celler inne i käkbenet. En del av cellerna är specialiserade på att frakta bort det ben som ligger i vägen för tänderna och andra är specialiserade på att fylla igen med nytt ben på den gamla platsen för tanden. De celler som bryter ner och bygger upp ben finns alltid i alla kroppens ben och jobbar mer eller mindre hela livet. Om man inte har en tandställning byggs käken ändå om hela tiden, men i stort sett i samma form. Med tandställningen som signalgivare ändras "byggritningen" och tänderna hamnar på ett nytt sätt. Tandreglering är alltså inget "konstgjort" eller onaturligt, det är i stället ett sätt att utnyttja kroppens inneboende förmåga.

Tänderna kan i princip flyttas i vilken riktning som helst, men det finns vissa rörelser som är mer naturliga och därför lättare att åstadkomma. Den begränsning som alltid finns är att tanden måste omges av ben och därför inte kan flyttas utanför själva käken. Om problemet är att både tänderna sitter fel och att själva käken är avvikande kan man kombinera en tandreglering med en operation för att rätta till käkavvikelsen. Man kan ibland bli tvungen att lägga på plast på de stora tänderna i underkäken så att man inte kan bita ihop på ett vanligt sätt. Detta är ofta ett sätt att kunna skapa plats för tandställningsfästena i underkäken. Dessa påbyggnader slipas sedan bort så fort det går.

För att bli tandreglerare (ortodontist) måste man först läsa till tandläkare vilket tar 5 år efter gymnasiet. Därefter måste man arbeta minst två år med vanlig tandvård. Efter det kan man påbörja en specialistutbildning som tar mellan 3 och 4 år. Ofta kan det vara svårt att komma in på en specialistutbildning vilket innebär att det vanligtvis tar 12-15 år efter gymnasiet innan man är färdig specialist.

Patientens ålder har mindre betydelse. En del patienter är ända upp i 80-års åldern när de får en tandställning. På vuxna patienter kan behandlingen ibland ta något längre tid, men det är bara en mindre skillnad. I USA är var fjärde tandregleringspatient över 21 år. Ett litet antal behandlingar kan bara göras när patienten växer.

Det allra vanligaste problemet är trångställning. En trångställning beror nästan aldrig på att man har för många tänder, däremot är det vanligt att käken är för liten för de tänder som finns. Graden av trångställning varierar kraftigt. Nästan alla vuxna människor har små ojämnheter framförallt i underkäken, detta är helt normalt och åtgärdas sällan. Å andra sidan finns det många barn som har så trångt att inte alla tänder kan komma fram. Förutom trångställning är överbett, dvs när överkäkens tänder ligger för långt fram, och korsbett vanligt. Korsbett innebär att överkäken är lite för smal för att passa mot underkäken. Korsbett är vanligt om man exempelvis har sugit på tummen. Förutom de nämnda bettavvikelserna finns det en mängd andra och tillsammans förekommer de i en massa kombinationer vilket gör att nästan varje patient är unik. Vi försöker ge en liten uppfattning om olika bettavvikelser på bilder på denna hemsida men just din avvikelse behöver beskrivas individuellt.

Hur lång tid det tar beror givetvis på hur stort och svårbehandlat problemet är. De allra kortaste behandlingarna kan klaras av på c:a 6-8 månader. Den vanligaste behandlingstiden med fastsittande tandställning i över och underkäken är c:a 18 månader. Det finns också långa behandlingar som kan ta upp till 3 år. Vi kan berätta för dig hur länge han tror att just din behandling tar. Det är viktigt att förstå att både tandläkaren och patienten är lika intresserade av att behandlingen går så fort som möjligt. Problemet är att eftersom tandförflyttningen utförs av din egen kropp är vi tandläkare bundna av hur snabbt dina tänder flyttar sig. Om man är under 20 år kan man ofta få kostnadsfri tandreglering inom den offentliga vården. Om man har ett för lågt behandlingsbehov, inte vill stå i kö eller är vuxen får man betala själv. Kostnaden varierar beroende på svårighetsgrad och längd på behandlingen men hamnar i de flesta fall mellan 12000 kr och 25000 kr. I vissa fall ersätter Försäkringskassan en mindre del av denna summa. Om behandlingen inriktar sig på en större medfödd avvikelse som också kräver kirurgi kan en betydande del av vården eventuellt komma att bekostas av Landstinget efter ansökan. Vi gör ansökan.

En ortodontiassistent är en vidareutbildad tandsköterska. Hon kan göra det mesta av det praktiska arbetet t.ex. sätta dit och ta bort tandställningar, justera dem etc. Det ortodontiassistenten inte gör är att fatta beslut om behandlingen eller vad som ska göras, det görs enbart av tandläkaren. Våra ortodontiassistenter är också kunniga i den teknik som används för att behandla på insidan tänderna.

En del barn föds med allvarliga utvecklingsstörningar som exempelvis läpp-käk-gom spalta. Dessa barn kommer mycket tidigt i livet i kontakt med tandregleraren. Allvarliga avvikelser är lyckligtvis mycket ovanliga. Vid c:a 7 års ålder kommer de första permanenta framtänderna fram. Ibland kommer de lite snett och behöver en knuff i rätt riktning. Detta är ofta den yngsta gruppen av "vanliga" patienter. I åldern 8-11 år händer väldigt mycket i bettet. Många nya tänder kommer fram och käkarna växer en hel del. Vissa avvikelser är lämpliga att åtgärda i denna ålder och ofta använder man då en avtagbar tandställning. Den stora gruppen av patienter är 12 år och uppåt. Nu finns alla permanenta tänder och det är möjligt att använda fastsittande tandställning. Eftersom de allra flesta fel bara kan rättas till med fastsittande tandställning är denna patientgrupp absolut vanligast.

Det finns tandställningar som bara används på natten. Problemet är att dessa tandställningar bara hjälper vid ett fåtal speciella problem. Användningsområdet är därför mycket begränsat och dessa tandställningar därmed ganska sällsynta.

Innan man lärde sig att limma fast tandställningen (före 1967) var avtagbara tandställningar vanliga. Det finns två stora problem med dessa. Att tandställningen är avtagbar betyder inte att den ska tas av, meningen är att den bara ska tas av när man borstar tänderna och i vissa fall när man ska äta. Tyvärr är det väldigt vanligt att patienter inte förstår detta utan tar av den betydligt oftare. Självklart leder detta till både långa behandlingar och dåligt slutresultat. Det andra problemet är att avtagbara tandställningar är mycket primitiva och ineffektiva. Även om patienten sköter sig perfekt är möjligheterna att flytta tänder mycket begränsad. Nu för tiden används de ibland på yngre barn när det av olika skäl inte går att använda en fastsittande tandställning.

Sedan c:a 5 år finns en avtagbar tandställning som heter Invisaling att tillgå. Det är den enda tandställning där du kan se slutresultatet innan behandlingen inleds. Man tar avtryck, foto och röntgen av dina tänder. Detta skickas till Kalifornien där Invisaling ligger. Man läser där av avtryck och skapar en konstgjord bild av munnen i 3D (virtuell). Vi planerar den behandling som du och jag kommit fram till och man gör sedan dessa virtuella förflyttningar enligt överenskommelsen. Denna film skickas sedan till dig för godkännande eller justering. När vi alla är nöjda med slutresultatet startar processen med framställning av tandställningen. Du får sedan tandställningen som skall användas 22 timmar per dygn i 2 veckor. Du får vid varje besök tandställningar som räcker i 6-8 veckor. Förflyttningen är lika snabb som med traditionell räls och lika precis. Istort sett ingen kommer att märka att du har tandställning. Man tar av den när man äter och sköter sin munhygien

Den vanligaste orsaken till att ta bort tänder är trångställning, tänderna får helt enkelt inte plats. Man tar självklart aldrig bort tänder om det inte behövs för behandlingen. Ibland kan man rätta till bettavvikelsen genom att vidga käken och på det sättet skaffa mer plats, men det finns en klar gräns när detta inte är möjligt. Valet blir då mellan att acceptera tänderna som de är eller ta bort tänder. Det lustiga är att patienter som tagit bort tänder och de som inte tagit bort tänder oftast har lika många tänder senare i livet. Detta beror på att patienter som tagit bort tänder ofta får plats för sina visdomständer (4 patienter av 5) men de som inte har tagit bort tänder oftast inte har plats för sina visdomständer

I de flesta fall där man måste ta bort tänder måste man göra det symmetriskt. De vanligaste tänderna man tar bort är nummer 4 eller 5 räknat från mitten. Tar man bara bort exempelvis nummer 4 på en sida kommer framtänderna att glida över åt det hållet. Slutresultatet kan då bli jämna tänder men med en kraftig mittlinjeavvikelse, dvs att framtänderna lutar över åt ena sidan. Tar man bort tänder symmetriskt dvs på bägge sidor kan man behålla framtänderna mitt i. Tar man bort två tänder i överkäken måste man oftast göra samma sak i underkäken för att bettet skall passa ihop. Därför blir det ofta 4 tänder

Visdomständerna får ofta skulden för att tänderna, oftast i underkäken, gärna tränger ihop sig i 17-20 års åldern. Det är självklart lätt att skylla på dem eftersom de brukar dyka upp vid denna ålder. Många patienter uppger sig också känna att "det trycker på bakifrån". Genom undersökningar vet man att det finns precis samma problem hos de patienter som faktiskt saknar visdomständer (25%) eller som tagit bort dem. Numera anser man att det i stort sett enda skälet att ta bort visdomständerna är när de bara kan komma fram lite grann, som toppen av ett isberg, för att sedan köra fast pga brist på utrymme. I denna situation är det inte ovanligt med återkommande infektioner runt visdomständerna som i längden bara kan behandlas genom att ta bort dem.